Om jag skulle gå upp i rök och sluta existera skulle någon märka det då?? Känner mig enormt betydelselös. Tappat greppet totalt. Jag gråter inte längre för din skull de känslorna har förvandlats till ilska. Efter allt jag fått gå igenom i höstas med N i magen. Mådde så dåligt pga olika orsaker att jag inte ens kunde äta och jag var konstant orolig och stressad, jag kommer aldrig utsätta mig för detta igen. Värsta tiden i mitt liv :( Vi fick åka på kontroller för att se att du fortfarande levde där inne eftersom du inte rörde på dig. När du väl kom vart det ännu värre. Dina fem månader utanför magen har fortsatt i oro och hulkande nätter. Ledsen att vi ställt till det. Någon gång ska du med få uppleva trygghet men inte med familjen jag önskat, det får bli en halv familj.
Otäckt att den man står närmast förvandlas till någon helt främmande människa. Vill inte tänka mer nu. Avskyr dessa nätter nästan mer än dagarna, jag sover mindre & mindre, ligger brevid N i sängen & tittar på henne & gråter. Försöker att inte väcka henne med mina snyftningar och darrningar... Men än en gång vaknar hon av min oro...
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar