Så var det natt igen... En sömnlös sådan börjar bli van men svagare och svagare :( Kroppen skriker efter lugn och ro ingen mera stress och oro. Tänk vad lätt det vore om man kunde stänga av tankeverksamheten och alla känslor, för min del vore det just nu det bästa så jag hade en liten uns energi skvätt kvar åt att ta hand om liten. Tycker så synd om henne. Hon har inte valt det här trasslet hon hamnat i. Bävar för alla "varför" frågor i framtiden... Vad svarar man då??? Stackars min fina tjeja som får stå ut med de trasiga människorna runt omkring henne.
Om jag bara hade gått på min magkänsla så hade vi aldrig varit här, varför ignorerade jag den?? Rakt framför mina ögon, jag såg det varje dag. Falska hemska människor. Jag bär på så mycket ilska det är vad dessa fem månader av ensamhet gett mig. Ren jävla ilska, hoppas kunna hantera den när jag är tillbaks på jobbet i september. Jag hoppas dessa falska människor får uppleva samma jävla smärta som jag fått göra!! Tack för att ni förstört varje sekund av denna mammaledighet. Vi ses i september!!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar